Det är tomt.
Det är tomt i huvudet just nu. Vet inte vad jag ska skriva... det är lite kaos i mitt huvud just nu. Kaos och tomt, vet inte hur det går ihop men det är så det känns. Det blir kaos så att jag måste sortera och då blir det inte så mycket kvar, typ.
Fattar någon???
Det konstiga är att det går relativt bra på jobbet. Jag har hittat min stratgi föratt minnas och att orka. Jag får ta en sak i taget, skriva allt och göra det jag blivit tillsgad så fort som möjligt. Dessutom har jag förklarat för det mesta varför jag är som jag är och de FLESTA förstår. Det händer mycket där hela tiden och man ska ha koll på alla klienter och man ska ringa och man ska skriva journal osv... man ska finnas till och man ska prata o lyssna. Kanske är det så att jag är uttömd när jag kommer hem för jag vill nästan bara få vara ifred. Hemskt men sant och det gör att jag känner mig helt värdelös som mamma.
Sedan tror jag att den här årstiden gör att vi alla känner oss tråkiga och lite nere och trötta, nej jag VET att det är så.
Tack gode gud(eller vem jag nu ska tacka) att jag har mina underbara föräldrar och min älskade Anders. Jag tror inte han förstår på långa vägar hur jag mår och han verkar inte intressrad av arför heller. Men han finns där och gnäller aldrig på mig utan låter mig vara trött och blir inte arg när jag sägeratt jag vill vara ifred och tt jag inte är på humör för att jag inte mår bra. Nej usch, jag vill inte skriva mer. Allt låter bara som självömkan. Kram o hej.
Fattar någon???
Det konstiga är att det går relativt bra på jobbet. Jag har hittat min stratgi föratt minnas och att orka. Jag får ta en sak i taget, skriva allt och göra det jag blivit tillsgad så fort som möjligt. Dessutom har jag förklarat för det mesta varför jag är som jag är och de FLESTA förstår. Det händer mycket där hela tiden och man ska ha koll på alla klienter och man ska ringa och man ska skriva journal osv... man ska finnas till och man ska prata o lyssna. Kanske är det så att jag är uttömd när jag kommer hem för jag vill nästan bara få vara ifred. Hemskt men sant och det gör att jag känner mig helt värdelös som mamma.
Sedan tror jag att den här årstiden gör att vi alla känner oss tråkiga och lite nere och trötta, nej jag VET att det är så.
Tack gode gud(eller vem jag nu ska tacka) att jag har mina underbara föräldrar och min älskade Anders. Jag tror inte han förstår på långa vägar hur jag mår och han verkar inte intressrad av arför heller. Men han finns där och gnäller aldrig på mig utan låter mig vara trött och blir inte arg när jag sägeratt jag vill vara ifred och tt jag inte är på humör för att jag inte mår bra. Nej usch, jag vill inte skriva mer. Allt låter bara som självömkan. Kram o hej.
Kommentarer
Trackback
